Han minns sin egen första rektor, på Kexle skola i Stjärnhov.
– Det var en äldre herre med glasögon, som man såg ibland. Men det var ingen som man gick och knackade på hos direkt. Åh, jag kommer ihåg – en gång hade vi fått apelsiner, och så skulle vi busa och bolla de där mellan varandra. Så kastade jag den mot en kamrat som hoppade undan, så apelsinen åkte rakt in i en tavla som gick i tusen bitar, säger Göran och ler snett åt minnet.
– Då fick jag gå till rektorn och förklara vad jag gjort. Det skakade i benen.
I sin egen rektorsgärning har Göran Forss velat vara precis tvärtom.
– Jag har alltid velat att barnen ska känna sig välkomna hos mig.
Han började arbeta inom skolan i mitten av 1970-talet, på Boxtorps internatskola i Stjärnhov
– Där jobbade jag i fyra år. Det var spännande att ta tag i undervisningen, barnen som bodde där var omhändertagna av olika skäl.
Sedan följde några år på Lövsta skolhem, innan han återvände till Boxtorp.
– Barn med en komplicerad inlärningssituation har funnits med hela tiden. Jag har ett genuint intresse för människor, och man lär sig minst lika mycket av barnen som man själv lär dem.
1991 blev Göran skolledare i Gnesta, och snart därpå var han rektor för tre Gnestaskolor innan han tog över Tystberga skola i tolv års tid. De senaste fem åren har han arbetat på Peterslundsskolan, och under sina år har han hunnit uppleva en hel del av skolans utveckling. För skolan har just utvecklats, tycker Göran.
– På den tiden skulle ett barn fått information genom att fråga fröken, i dag tar de reda på saker själva. Det är tack vare digitaliseringen såklart, men det är också en inställning som ändrats. Barn i dag är bättre på att samspela och jobba i grupp, tycker själva det är viktigt att hjälpa varandra. Skolan i sig har blivit bättre på att ta hand om barn med särskilda behov, så jag tycker skolan som helhet blivit bättre och utvecklats, säger han, lägger händerna bakom huvudet och funderar innan han fortsätter:
– Samtidigt visar Pisaundersökningarna svart på vitt att resultaten totalt sjunkit. Men jag har en devis – olikheter berikar alla, och resultaten blir därefter. I dag är skolvärlden segregerad. Segregation motverkar skolans uppdrag att vara likvärdigt, och de demokratiska värderingarna. Som skolmänniska tycker jag det är oroväckande.
Cirkusprojektet, som genomfördes det senaste läsåret på skolan, ligger därför Göran varmt om hjärtat. Skolan ansökte om pengar från kulturrådet, och så fick man idén att ha cirkusträning på fredagsförmiddagarna. Eleverna var indelade i grupper efter intresse, inte åldersgrupp, och det hela utmynnade i två stora föreställningar med en publik om cirka 500 personer varje gång.
– Det blev riktigt lyckat, alla elever jobbade tillsammans, en skapande skola.
Men nu är det alltså dags att ta farväl av skolvärlden. I dag håller Göran Forss sitt sista tal på sin sista skolavslutning, innan han går i pension.
– Jag kommer prata om Peterslundsandan, för det finns verkligen en anda på den här skolan. Vi har tre värdeord – hjälpsamhet, respekt och omtanke, och det fångar skolan. Sedan ska jag väl helt enkelt tacka för mig.