En läsare hörde av sig och berättade att Ewa Eriksson på Skogsängsskolans fritidshem i Eskilstuna skulle sluta jobba och vi bestämde träff med den rutinerade förskolläraren under hennes näst sista arbetsdag.
– Förskoleklassen tackade av mig innan de gick på höstlov, jag fick en massa teckningar och det blev en hel del tårar, säger Ewa, som föddes i Oxelösund innan familjen flyttade vidare.
Redan som tonåring bestämde sig Ewa för att bli förskollärare och efter utbildningen i Västerås började hon på lekis i Eskilstuna.
– Jag var intresserad av barn och ville jobba med sexåringar, säger Ewa som så också gjort så under de här drygt 43 åren.
– Totalt borde jag ha haft ett par tusen sexåringar, tillägger hon.
Hon hann med fyra olika lekis här i staden innan hon började i Skogsängen för 20 år sedan.
– Visst har det varit tufft ibland, men jag har aldrig ångrat mitt yrkesval, intygar hon.
Vad har varit det bästa med jobbet?
– BARNEN – deras nyfikenhet och tindrande ögon är det jag kommer att sakna allra mest. Ingen dag är heller den andra lik och så har jag haft bra kollegor under åren.
Finns det något negativt?
– Det skulle väl vara att grupperna blivit allt större. När jag började hade jag 13 barn i gruppen, nu är vi uppe i 66, fast då har vi också lite mer personal.
Är det någon skillnad på 70-talets barn och dagens?
– Ja verkligen, de var mycket tystare och blygare förr, på både gott och ont. Dagens barn kan mycket mer, de är modigare och mer spontana, det är positivt.
Ewa berättar att hon ofta blir stoppad på gatan av människor i olika åldrar som vill heja på deras forna fröken.
– Det är jätteroligt och ibland tar det lite tid innan jag kommer på vem det är, men oftast kan jag placera dem efter en stund.
Ewa fyllde 64 år i dagarna och har valt att gå i pension ett år i förtid.
– Jag har så mycket att göra och vill göra det medan jag är hyggligt pigg och frisk. Jag ska umgås med familjen, resa, simma, njuta vid sommarstugan i Bergslagen och umgås med de andra i damlogen Aelforna där jag är ordförande, säger Ewa som fick guldklocka för lång och trogen tjänst 1997.
Vi går ut på gården för att fotografera och på ett litet tjillevipp har åtta unga knoddar samlats runt Ewa – nog märks det att det är en populär fröken som nu lämnar sin tjänst.