Malin Olausson svarar glatt i telefonen. När mötet för en intervju är bokat undrar hon hur det kommer sig att tidningen vill komma på besök. Med det avslöjades sambon Hampus påhitt. Det var han som skickat in ett svar på den jubilarinbjudan Malin hade fått.
– Okej, jag ställer upp. Det får jag väl göra då jag fyller 30 år, säger Malin med ett skratt.
Det var kärleken som fick Malin att flytta till Katrineholm. Där blev hon sambo med Hampus, och så småningom mamma till barnen Wilhelm och Ronja.
Gräsmattan, längs med den stensatta gången upp till ytterdörren till Malin och Hampus hem i Strångsjö utanför Katrineholm, är kantad med tecken på att här bor det barn. En tramptraktor med släp, en kickbike och några små plastspadar väntar på att barnen ska få tid med dem igen.
Ronja, snart 1 år, sitter på sin mammas höft och tittar med stora bruna ögon på besökarna.
– Kom in, säger Malin och sätter strax därefter på kaffet.
Malin är född i Helgeboda i Värmland, nära den norska gränsen.
– Jag är halvnorska, min mamma kommer från Norge.
När hemtrakterna kommer på tal blir dialekten alltmer sjungande värmländskt. Orden slutas med ett e i stället för a. Stannar blir stanner, till exempel.
– I värmländskan byts dessutom ofta ett o i slutet av ord mot ett ö, berättar hon.
Uppväxtåren blev viktiga på fler sätt. Idrottsintresset grundlades med längdskidåkning.
– Jag började åka skidor redan i 7-årsåldern och jag höll på till 14-årsåldern. Jag kunde nog ha blivit riktigt bra om jag hade fortsatt. Jag tävlade en del och låg oftast bland de första. Pappa vallade skidorna och körde mig till olika tävlingar.
I Helgeboda var invånarantalet bara 200 och då Malin var 16 år flyttade hon till Eskilstuna för att gå på idrottsgymnasiet med specialinriktning mot handboll. Under en tid spelade hon för HK Eskil i division 3.
– Jag ville bli polis, sedan funderade jag på att bli brandman i stället. Jag är egentligen höjdrädd och bestämde mig för att bli ambulans- förare.
Det blev inte så heller. Malin är i dag distriktssköterska i Björkvik för hemtjänstbrukare och de äldre på Yngaregården samt har en arbetsledarroll vad gäller personalens omvårdnadsarbete, både för hemtjänst och för vårdboendepersonal.
Arbetsdagarna är fyllda av människor och ansvar så på kvällen är det skönt att koppla av med familjen.
Men suget att motionera finns kvar. Sedan en tid är Malin med på Kvarntorps utomhusträning, så kallad bondträning. Hon löptränar och när det passar ska längdskidorna plockas fram igen.