Ett av Bertils stora intressen var fåglar. Han hade som ung i Örebro haft förmånen att lära känna den legendariske fågelmannen Erik Rosenberg. Som tjänsteman vid Svenska Jägareförbundet på Öster Malma var det naturligt att han tog hand om fågelfrågorna, där bland annat ringmärkning av både frihäckande och uppfödda fåglar ingick. På detta sätt kom han in i Projekt Fjällgås och utgjorde där tillsammans med Lambart von Essen, Eric Fabricius och Anders Bylin ett väl sammansvetsat team. Tillsammans utprovade de olika metoder för uppfödning av unga fjällgäss, och en unik metod utvecklades för utsättning av ungarna i ett område i Lappland, där fjällgäss då ännu häckade. Metoden innebar att vitkindade gäss användes som fosterföräldrar, som lärde de unga fjällgässen att flytta till vinterkvarter i Holland. På detta sätt undgick de att riskera bli skjutna utefter den tidigare använda farofyllda sträckvägen via Ryssland, Ukraina, Bulgarien och Grekland. Metoden fungerade så bra att det lilla restbeståndet av vilda fjällgäss förstärktes och återhämtade sig.
Bertil tog ett stort ansvar i uppfödningen och deltog aktivt i utsättningarna i fjällvärlden. I projektet agerade han, även många år efter sin pensionering, som den perfekte sekreteraren och arkivarien. I sina olika roller i projektet var Bertil uppfinningsrik, noggrann och entusiastisk och hade en medfödd känsla för hantering av levande djur.
När jag själv övertog ledningen för projektet fanns Bertil som en klippa med stor erfarenhet, som jag kunde vända mig till med frågor om allt som rörde verksamheten och i synnerhet uppfödningen. I mer än trettio år hade vi förmånen att samarbeta med Bertil. Vi kommer att sakna honom.
För Projekt Fjällgås
Åke Andersson