Att Pontus Grotz skulle bli framgångsrik entreprenör med möjlighet att ge tillbaka till samhället var inte helt självklart. Att han tagit sig dit han gjort beror på hårt arbete.

– Jag har inte fått mycket gratis i livet. Mina föräldrar var missbrukare.

Under Pontus första tid i livet bodde hans familj i Nyköping. Men föräldrarna var oförmögna att ta hand om Pontus och hans syskon, och barnen blev omhändertagna. Pontus berättar att han spårade ur, blev bråkig och utagerande.

– Jag var åtta år första gången jag blev inlåst på en barn- och ungdomspsykiatrisk avdelning.

I tonåren eskalerade det. Pontus beskriver det som en tillhörighet i utanförskap, en falsk värme som lockade honom.

– Det var anabola, vapen, rån. Man trodde man var nån. Jag hade tur, för jag har aldrig använt narkotika eller suttit i fängelse. Men det passade mig aldrig, jag är en riktig mjukis och i det där livet måste man vara så tuff.

Han blev utkastad från gymnasiet i Eskilstuna efter ett bråk, men hade alltid stöd av sin fosterfamilj i Malmköping.

– De har alltid funnits för mig, fast jag var så svinig i tonåren. Vi har fortfarande kontakt.

I 20-årsåldern fick Pontus nog. Han beslöt sig för att bryta med sitt gamla liv och börja om. Han kontaktade sin pappa, som då bodde i en liten by i Norrland, och flyttade från Fittja, för att lägga så många mil som möjligt mellan sig själv och sitt förra liv.

– Jag har aldrig hatat mina föräldrar. Jag har bara liksom...inte vuxit upp med dem, inte varit nära. Men han lät mig flytta in, och så pluggade jag upp gymnasiebetygen, och sen till undersköterska inom psykiatrin.

Nu kom Pontus mjuka sida, som han varit tvungen att trycka undan under sina kriminella år, till sin rätt.

– Det passade perfekt. Jag är duktig på att ha hand om människor, har varit i den sits som flera av de här ungdomarna är i.

Pontus jobbade väldigt hårt, tog flera pass på olika arbetsplatser, och jobbade ihop en slant som han beslöt att investera i ett privat HVB-hem.

– Det lönade sig, och jag gjorde mig oumbärlig, gjorde extra saker gratis – och sen kunde jag börja ta betalt för dem. Då började jag som konsult.

Att han genom sitt konsultarbete själv sett privata vårdföretag som bara brydde sig om vinsten gjorde att han själv ville skapa något annorlunda.

– Jag ville inte längre att verksamheter med enbart vinstintresse skulle gödas, så jag startade eget.

Delar av vinsten från hans verksamheter ville han använda till något positivt, och det var så Starkare tillsammans kom till.

– Jag ville göra mer än punktinsatser, och ge ungdomar som är utsatta den hjälp som jag aldrig riktigt fick.

I jul gör de en insats för de barn och unga som kanske inte skulle få en julklapp annars.

– Vi har köpt in två-trehundra julklappar som vi ska dela ut, vi har gjort filmer på vår facebooksida där vi uppmanar alla som behöver en klapp att höra av sig. Sen kommer vi också rikta in oss på asylboenden och barncanceravdelningar.

Tanken är att man ska fortsätta varje jul. I börjar på nästa år drar man också i gång ett mentorsprojekt.

– Jag och mina kollegor åker till socioekonomiskt utsatta områden, och letar upp unga. Många av dem som gör dumma grejer – bränner bilar, rånar, säljer droger – de har ett entreprenörstänk i det de gör, det är bara det att de gör fel grejer. Om vi kan rikta om deras drivkraft och ge dem de verktyg de behöver, vara mentorer åt de här ungarna, bygga deras självkänsla, då har vi gjort något väldigt viktigt.