Vilken stor förlust för oss alla. Det spelade ingen roll hur dåligt du mådde, det fanns alltid ett gott skratt – men som du sa, "jag gräver inte ner mig, ett gott skratt förlänger livet".
Glömmer aldrig bort vår första skoldag 1955 i Lötens skola, då vi blev ett par, ett radarpar, som många av våra skolkamrater har sagt.
Så mycket bus, skratt och fniss, men osams blev vi bland, men du förklarade för alla att vi är som systrar, och syskon blir osams.
Kontakten mellan oss har alltid funnits, ibland mer, ibland mindre, och du har alltid funnits i mina tankar. Jag vet att du jobbat och slitit i många år, tidiga mornar och mycket slit på dagarna. Du har gjort ett jättebra jobb och jag vet att många saknar dig.
Jag saknar dig redan så mycket. Alla våra telefonsamtal om gamla tider, som du mindes så väl. Alla kvällar med en bra film med mycket kärlek, så vi fick skratta och kanske fälla några glädjetårar.
Det är inte bara jag som kommer sakna dig. Jag tänker på din mamma Sonia, dotter Carina och framförallt dina barnbarn Fanny och Samuel, som du älskade så mycket.
Hoppas du får ro nu, vila och sova gott.
Kommer alltid saknar dig.
Kramar från lekkamraten Yvonne