Jag kom till Oxelösund 1965, för att arbeta på järnverkets laboratorium. Sven Zetterström, det kommunalråd som satt längst på en sådan post, lät riva hela innerstaden, en gammal fiskeby egentligen.
Grängesbergsbolaget hade sedan länge haft ett glasbruk här, och planerade att flytta hit och bygga ut glasbruket, och då behövdes lägenheter och Zetterström lät bygga några hundra lägenheter vid Ramdalen. Nu lades i stället glasbruket ner, och kommunen stod med mängder av tomma lägenheter.
Detta belastade givetvis Kustbostäders övriga, bebodda lägenheter, och Benita Wikström satte igång en ny rivningshysteri i kommunen.
Punkthusen, där jag bodde i det enda huset, som låg på Folkegatan, skulle rivas, och jag fick flytta, efter 33 år. Man rev samtliga hus plus hundratals lägenheter i övre Frösäng, hus i Ramdalen, och på Föreningsgatan. Det gemensamma för alla rivningar var att husen slogs ner till källarvåningarna, sedan tippades jord på det som var kvar och vi fick en mängd kullar i kommunen som det växte gräs på. I huset där jag bodde, fanns i källaren många liter hemgjort lökvin, låter inte gott och det var det inte, men om det grävs upp, efter att ha legat under jorden i alla år, kanske det är drickbart.
Har alla i kommunstyrelserna efter detta glömt att ruinerna av alla dessa hus endast är gömda under jord och gräs? Tomten man sålde i Ramdalen som skulle bebyggas fick köpas tillbaks av kommunen, då en sanering behövs innan man kan bygga nytt.
Tur att inga fler byggprojekt är på gång, och fler ruiner upptäcks, det finns gott om dem. Vet inte dagens kommunledning, och gårdagens heller, vad som ligger i jorden? S, V, och MP röstade ner ett förslag att sanera en tomtyta i Ramdalen, som föreslogs av allianspartierna.
Finns det några sossar som i dag ångrar rivningarna av hundratals bra lägenheter? Det kan man fråga sig, när det är bostadsbrist i kommunen.
Ulf R Johansson
72 år