Hon önskade att arbeta i Sverige, när hon väl lärt sig språket. Jag hade inte hjärta att förklara för henne att det var omöjligt, om hon inte samtidigt kunde tänka sig att medverka vid aborter.
Efter barnmorskedomen i tingsrätten, har jag förstått:
1. I vårt landsting får vi inte ha uppfattningen att livet börjar vid befruktningsögonblicket och att du därför kan ha betänkligheter att medverka vid aborter.
2. Att samvete inte är en tillgång utan en belastning.
3. Att all påkostad preventivmedelsrådgivning har haft långt ifrån önskad effekt.
4. Att ett ofött barn absolut inte har rätt till sin egen kropp.
5. Att samvetsömma inte gör sig besvär att välja önskad utbildning.
6. Att vårt landsting inte kan organisera arbetet som i Norge, dit barnmorskor flytt för att arbeta.
7. Att man trots brist avvisar kunnig personal.
8. Att du som diskriminerad måste betala rättegångskostnaderna.
Uppochnedvända världen/värden