Busskort vore väl fint, men hennes önskan pekar på en bakomliggande orsak som vi sällan reflekterar över. Nämligen frågan om det är rimligt med ett trafiksystem där barn och ungdomar inte kan röra sig säkert och obehindrat på stan.
Nyköpings trafik domineras totalt av bilar. Visserligen tycker jag Nyköpings bilister visar hänsyn till oss cyklister och gående, men många kör för fort. Oftast i sådana hastigheter att krock med cyklister och gående skulle ge allvarliga personskador. Nu är olyckorna ganska sällsynta, men bilarnas utbredning skapar rädsla och oro, så att många avstår från att cykla. Rädslan, obefogad eller inte, är allvarlig för den gör att många föräldrar väljer att skjutsa sina barn, i stället för att låta dem cykla några kilometer. Ännu mer biltrafik, bara för att skydda sig mot biltrafiken.
Genom att låta bilarna breda ut sig som vi gjort, har vi skapat en segregerad stad där de bilburna har frihet. Medan övriga får sin frihet inskränkt.
Här i Nyköping är inte mycket gjort för att lindra biltrafikens verkningar. Gångfartsvägen på Öster är ett steg i rätt riktning. Men på resten av innerstans gator får vi cyklister stångas med bilister, som många gånger struntar i fartgränsen 30 kilometer i timmen.
Till att börja med kunde alla föräldrar ge sig ut med barnen på cykel. Dels för att lära barnen mer om trafikens regler och villor, dels för att också bidra till att minska bilåkandet.
Björn Åslund
Cyklist i Nyköping