Tack Gunilla Lysell för ditt svar till mig den 16/7 ("Girighet är inte längre en dödssynd"). Även om ditt svar var mer av filosofisk karaktär så var det en god början.
Jag nyckelskramlar ju en del lördagar. Där träffar jag en del politiker som är bekymrade över att folk inte vill engagera sig längre inom partierna. Vårt största parti S förlorar i varje val numera.
Nu verkar det som om SD fångar upp missnöjda väljare från andra partier. För dagen verkar S tappa mest till just SD. Nu tror inte jag att SD:s politiker är mindre giriga men de retar dem andra, därför röstar folk på dem. Att lösa frågor som fattigpensionärer och andra som lever knapert verkar inte dagens politiker mäkta med. När de sedan höjer sina egna löner och andra förmåner blir folk arga.
Jag har ju några partier jag kan tänka mig att bli medlem i. Men aldrig innan min konflikt med landstinget är löst. Det verkar knepigt, minst sagt.
Minns ni valet 2002? Persson vann valet och fick V och MP som stödpartier. Tror V fick 12 procent då under Gudrun Schymans ledning. Sedan kom det fram att hon trixat med skatten och taxikvitton, med mera. Girigheten hade fångat den goda Gudrun. V blev tvungna att byta partiledare. Då sjönk deras siffror igen. Gudrun leder idag Fi men når aldrig riksdagen. Folk litar inte längre på henne, trots samma ord igen.
Persson och Reinfeldt tog ut full statsministerlön så länge det gick, trots nya jobb. De trixar lite bara så blir detta lagligt. Moraliskt? Kanske inte snyggt precis. Sedan sossar som bor i herrgårdar känns knepigt då de talar under första maj och sjunger Internationalen. Ja ni vet.
Till nästa val når troligen inget parti över 30 procent. Sedan växer SD och då kan regeringsfrågan bli knepig, för blocken ligger fast alla tre. Jag menar att detta går att lösa om viljan finns. Men gör den det? Det verkar som dagens politiker inte mäktar med att lösa problem utan nöjer sig med att sko sig själva. I detta landskap växer och frodas SD. Så min fråga blir: Ska vi ha det så här?
Hoppas fler än Gunilla Lysell går in i debatten. Din röst behövs! God fortsättning på sommaren mina vänner!
Roland Karlsson