Dikt En skulptur vandraren fann.
Den lyste ljus
Mellan mörka stammar.
Slingrande rötter, de famnar varann.
Siluett som tornar mot skyn.
En rotvältas rötter
blanka av vind,
utgör i dunklet en magnifik syn.
Rötter, intima som älskande par
I älskog trängs.
Mellan mörka stammar
pågår dans under himmel bar.
Återstår där trädet växte
endast en telik.
I den svarta alven
hade roten förr sitt fäste.
Mörkret lägras runt om ljus skulptur.
Snårig skönhet dansar
Gäckande i natten.
gåtfullt är liver i föränderlig natur.
Ulla-Britt Evhammar Sjösa