Jag har jobbat sedan 2008 i detta område. Politiska åtgärder på lokal - och regeringsnivå har misslyckats. Jag gjort en del i Brandkärr och lämnat mina avtryck, men det finns ingen fortsättning på det jag har påbörjat. Där ingen bättring händer skapas besvikelse och nästa steg är desperation och bitterhet.
Den socialistiska lösningen som har tillämpats under lång tid på lokal nivå har inte bidragit i problemet så att man kan se en verklig bättring inom den lokala integrationen. De sätter bara plåster på problemet, men bakom gömmer sig infektionen.
Jag har jobbat i andra områden, som liknar Brandkärr, och man ser att staten har överlämnat områdena till kriminella. Man märker hur man briljerar när man kommer dit, hur folket där blir glada av att se representanter från samhället som de har hamnat utanför och som de längtar efter att bli en del av. Det är inte dem som är problemet. Politikerna har tappat kompassen, har tappat finanser, och därför ger de inte tillräckliga resurser till de utsatta områdena utan retirerar. De har lämnat gatorna fria till onda krafter.
En annan sida av problemet är de som jobbar med integration och fått förtroende av staten. Man ska jobba så flummigt som möjligt för att få förtroende, man ska inte ställa krav för annars passar man inte. Det måste vara en "etnisk svensk", en som tycker att utlänningar är "exotiska". Eller de som tror att utlänningar redan är halvkriminella, därför anställs de som jobbat med kriminella eller onormala personer. Eller de som "tycker synd" om utlänningar och håller dem i sin närmaste famn. Myndigheterna låter inte dem som kan och känner målgruppen hantera problemet.
Somliga uttrycker sig på sociala medier att det är bättre med "Hells angels" på gatorna. Men denna ordningsmakt vill vi inte ha. Vi betalar skatt för att lagen och ordningen och att det ska upprätthållas av staten.
Antonio Ponce