Övergreppen har inte bara skett på festivaler, även om det är just dessa som just nu förs fram, utan de har också skett i andra offentliga miljöer som badhus, i bussar och på torg.
Här håller jag helt med Linnéa, men frågan är vad som ska göras som inte redan gjorts? I Brottsbalken (1962:700) 6 kap. är man tydlig med vad ett dylikt brott har för straffskala. Att det inte är okej att förgripa sig på någon annan finns dessutom i varje sunt tänkande människas sinne. Tyvärr hjälper varken lagparagrafer, sunt tänkande eller Rikspolischefens omdiskuterade armband. Övergrepp sker, har skett och kommer att ske.
Min insändare handlade inte om förebyggande åtgärder, problembeskrivningar eller straffskalor. Min insändare handlade, förutom det tragiska i att unga flickor utsätts för detta, i första hand om en etablerad och hyllad artist som målar ut en hel grupp som skyldiga till det som några enstaka skitstövlar ägnar sig åt och hon kryddar sitt ställningstagande med ordet "hatar".
I Zara Larssons utspel finns både ett kollektivt skuldbeläggande och ett ord som i debatten om näthat anses vara tabubelagt. Detta är problematiskt, det löser inga problem och det gör knappast att unga flickor känner sig säkrare på festivaler, i badhus, på torg eller på bussen hem från skolan.
Du frågar mig om lösningar. Om det överhuvudtaget finns någon patenterad lösning, kanske det är att gå till botten med problemet och lägga samtliga kort på bordet, helt synliga för omgivningen.
Stefan Karlsson