Besviken cyklar jag hem efter ett besök på Ramdalens idrottsplats, där jag tillbringade en stor del av min ungdom på 1960- och 70-talen. Då var Ramdalens IP en av Sörmlands mest välskötta idrottsanläggningar och hölls i toppskick och övervakades noga av vaktmästare Percy Nylund och hans mannar. Vaktmästare med egen idrottslig bakgrund som visste hur en idrottsarena skulle ansas och en bandy- och hockeyis spolas.
Idag påminner Ramdalens idrottsplats om en övergiven industritomt. Vanvårdad eller inte vårdad alls. Vaktmästarna är alla bortrationaliserade. Det gör mig beklämd när jag trampar hemåt i vårsolen. Det är verkligen ingen trevlig upplevelse vare sig som utövare eller publik att vara utelämnad till en idrottsplats där skötsel och underhåll är så sorgligt eftersatt som på Ramdalens IP i Oxelösund.
Det är en självklarhet att en idrottsplats måste ha en daglig skötsel och tillsyn för att hållas i gott skick. Det räcker i det fallet inte med att skicka dit en ”gubbe” när det eventuellt blir en stund över i dennes ordinarie arbete inom allmännyttan. Vad kan hen åstadkomma? Borsta konstgräsplanen! Eller skruva fast en reklamskylt som slår i vinden!
Nej, drift och underhåll av en kommunal idrottsanläggning kan bara skötas av professionen. Det vill säga kompetenta och erfarna idrottsplatsvaktmästare. Att tro på någon annan lösning är bara en illusion. Rent av okunnigt.
Kultur- och fritidsnämnden beslutade för drygt ett år sedan om ett omfattande investeringsprogram för Ramdalens IP och kommunfullmäktige har även beviljat pengar för ändamålet för såväl 2018 som 2019. Av allt att döma bara en till intet förpliktigande passus i ett kommunalt mötesprotokoll.
Det ambitiösa och nödvändiga investeringsprogrammet såg åtminstone inte jag ett dugg av vid mitt besök på idrottsplatsen. Vad jag såg var däremot en misskött och ospelbar A-plan utan någon form av läktare eller räcke och en konstgräsplan där publiken får hålla till godo med att sitta på tre trappsteg i betong i markplan, i begynnelsen ämnade som ståplatsläktare för en frusen bandypublik – och en idrottsplats som i åratal tillåtits förfalla.
Tro mig eller ej – idag finns det på Ramdalens idrottsplats inte ens en herr- eller damtoalett! Än mindre en handikapptoalett! Det trodde jag i min enfald, inte minst av sanitära skäl, var ett måste att tillhandahålla på en publik idrottsarena 2019. Eller menar ansvariga i kommunen att den som behöver en toalett och möjlighet att tvätta händerna efter uträttat behov istället ska bege sig hem och klara av den saken?
Vemodig till sinnet fortsätter jag cykelfärden hem och konstaterar att det var bättre förr.