Med coronakrisen avslöjades nyliberalismen. Nyliberalismen är en särskild gren ur högerns liberalismen. Nyliberalismens ekonomiska agendor är :
1) Platta skatter vilket är synonymt med inga skatter eller extremt låga skatter på företagande och ingen skatt på löneinkomst eller spekulation
2) Allt ägande av produktion ska bedrivas privat (även skolor, vård och äldres behov av vård) med undantag av kungahuset
3) Sociala skattefinansierade system ska ersättas med privata försäkringar.
Nyliberalisternas ekonomiska rågång är att marknadsekonomin är sig själv nog att lösa alla ekonomiska mellanhavanden utan att politiken lägger sig i dito. Helst avskaffa politiken och demokratin.
Men nu under coronakrisen när de privata företagen ropar efter politiska ekonomiska stödlösningar - ja då tystnade nyliberalerna. I nuläget tycks de inse att politik är en kraft att balansera stöd för företagande och löntagares utsatthet. Högerliberaler har en mer förnuftig inställning till politik och skatter och vet att grenen nyliberaler är en återvändsgränd med dess tre agendor.
Det finns ytterligare en gren inom liberalismen som betecknas vänsterliberalismen. Dess agenda/agendor skiljer sig avsevärt vad gäller skatter, sociala system och ägande av produktion gentemot högerns nyliberaler, men skulle kunna kompromissa inom vissa politiska områden med högerns liberaler. Vänsterliberaler tar avstånd från extrem planekonomi, då planekonomi också är en återvändsgränd. Vänsterliberaler föredrar kombinationsekonomin, där både statlig ägande och privat ägande av produktion samspelar. Vänsterliberaler inser att politiska skattefinansierade politiska lösningar/beslut är viktiga i det att både privata företag och löntagare ska leva även i kristider.