Sju olika sorter – jag la dem i hatten. Jag stod där på ängen och skulle just gå då det fladdrade till i min ögonvrå. Det var något ljust, något vitt och jag vände mig om för att se . Men vad skådade ögat mitt?
Det var varken troll eller fe. Nej, en ängel där stod med hår blont som råg, med ögon så blå ömt mot mig såg. Ja, en ängel i vitt – min midsommarmö. Hon tog mig i handen och ledde mig fram mot björkdungen gröna - en kärlekens ö, in i lövsalens dunkel mot näckrosens damm. Vi satt där så stilla i midsommarnatten, såg himmelen speglas mot mörkglittrat vatten.
Runt hennes liv jag lade så armen och jag råkade nudda vid barmen. Då plötsligt väcks jag av kärestan opp. Gå upp nu min raring och sätt på en kopp. Och min midsommardröm den for bort, det var ett elände vad natten var kort.
Olof Thunman
Oxelösund