(O)likheter Bergfast övertygad om alla människors lika värde är jag samtidigt fascinerad av hur olika vi är.
Jag älskar att sitta på en järnvägsstation eller uteservering och titta på folk. Tänk att vi är samma art, och så olika!
Efter järnridåns och kommunismens fall har etnicitet återvänt i medier och vårt medvetande. Nästan alltid, i medierna, är det spänningar och krig det handlar om när etniciteten förs på tal. Nu är ukrainare, ryssar och krimtatarer i fokus. Som om de vore enhetliga grupper. Det är ju inte så, som nationalromantiker vill tro, att alla gifter sig inom den etniska gruppen, eller tycker att det spelar någon politisk roll vilken man tillhör.
Det som spelar politisk roll är hur väl minoriteter ges rum och lyckas leva samman med andra minoriteter och en eventuell majoritet. Jag gillar etniska olikheter. Ungdomsvärldsmusiklägret Ethno (.se) är min bild av vilken kraft och glädje det finns när etniciteter får berika varandra. Jag hoppas mycket på den utövade kulturen – inte minst ungdomskulturen.
När olikheter, som etniska, ses som en tillgång blir livet rättvisare, rikare, roligare. Jaha. Men etiken då, vart tog den vägen? Ja, det undrar jag också!
Svoboda i Ukraina har starka kopplingar till nazismen. Nazismen i Sverige visar nu upp ett mer organiserat ansikte än någon tycks ha trott dem om.
Nu tänker jag prioritera nyckelskramlingen på lördagarna kl 12 på Stora torget i Nyköping, och du...?
Vänliga hälsningar från det vackra, vänliga och mångkulturella Oxelösund.
Kjell Granrot
pensionär