Jag har nu läst några artiklar angående adhd och blir upprörd över att man medicinerar barn och ungdomar med – okej med mindre doser, men dock amfetamin. Samtidigt ropar man efter fler resurser för att kunna klara dessa barn och ungdomar på förskola och i skola.
Det är naturligtvis ingen lösning på den ungas problematik när han/hon återvänder hem till sin familj och de förhållanden som råder där. Det blir den ungas upplevelser i hemmiljön son kommer att dominera. Med detta vill jag alltså flytta fokus från den unga, som är symtombärare, till hela familjesituationen.
Jag kan inte säga att jag har gjort en vetenskaplig undersökning, men under åren har jag mött och arbetat med ett antal familjer med mycket goda resultat. Detta utan att, under lång tid, möta den unga. I telegramform har alltså familjens genomgripande förändring inneburit att barnet/ungdomen också givits möjlighet till ett annorlunda liv utan amfetamin.
Så – starta gärna upp verksamheten Unga Vuxna igen, men denna gång med fokus på ett välutvecklat familjearbete.
Här räcker det naturligtvis inte med tio samtal, utan sannolikt är det fråga om årslånga behandlingstider, men det är det värt!
Hans L