En kommun som inte tvekar för samtal om de mest brännande frågorna i vår samtid är beundransvärt. Att däremot ta dyra genvägar genom att revitalisera en uttjänt modell, är inte det. Implikationerna av populariseringen kring Almedalen är inte eftersträvansvärt.
Potentialen att lyfta viktiga samhällsfrågor är något som Nyköping som kommun klarar av och därmed bör göra. Det är i extensionen av "tyngre namn" som kritiken skall riktas. Det är helt i sin ordning att lyfta individer som dedikerat sin livsgärning till djupare studier inom områden relevanta för samtalet.
Här ska Forum Nyköping ha en förtjänst som letar i akademin efter sakkunniga som kan bidra till förståelse utifrån fördjupning av kumulativ och kritisk kunskap som inte kan triumferas av nepotism.
Något annat än skarp kritik finns därför inte kvar mot arvoden till mediala profiler som Navid Modiri och Tove Lifvendahl. Om faktureringen i SN 9/10 stämmer, så är de 75 000 kronor som samtalsaktivisten Navid Modiri erbjudits för modereringen uppseendeväckande. Tove Lifvendahls ersättning för balansering är inte heller rimligt under devisen "tyngre namn".
Här blottas problemet med Forum Nyköpings tillvägagångssätt. Förlagan Almedalen kan inspirera, men inte kopieras. Om forumet menar allvar att jobba långsiktigt så ställs högre krav på forumets uppdrag.
Om Forum Nyköping ska få det genomslag och den relevans såsom det uttrycks av Max Kern Hansen så krävs också en högre grad av engagemang från forumet. Det går inte att köpa sig till en sådan plattform som efterfrågas och det är direkt oanständigt att bereda den för opportunister – särskilt sett till de belopp som rapporterats.
Klarar Forum Nyköping att motstå frestelsen om omedelbar belöningen så blir inte plattformen bara billigare utan får också ett starkare förtroende – regionalt som nationellt.
Gustaf Lundgren