När vi har det basala, och inte behöver oroa oss för att vår familj inte har tillräckligt med resurser, så mår vi bra och kan skapa oss ett meningsfullt liv, för oss själva och för andra. En hållbar lycka är inte uppbyggd på materiella ting. Det behöver vi ingen moralisk predikan om. Men en grundtrygghet är ett måste om vi som människor ska kunna fortsätta att utvecklas åt rätt håll.
Jag tror på människors individuella styrka och att vi alla är individer med skiftande behov. Varje individ har en enorm potential att växa som människa. Med en ekonomisk grundtrygget ger man människor möjligheten att starta och driva nya företag som så småningom kan ge arbete till andra medborgare. Är man inte den drivande människan som vill förverkliga sina idéer har man med en grundtrygghet möjligheten att stötta andra i livet. Och har man inte förmågan att hjälpa andra, så behöver man i alla fall inte skada individer. Med en grundtrygghet går kriminaliteten ner, och sjukskrivning och psykisk ohälsa kan förbättras enormt, eftersom stress många gånger leder till sjukdom. Tryggheten måste dock vara utformad så att ingen faller igenom, samtidigt som den stimulerar till arbete och egen försörjning. Samtidigt får inte bidragsfällor och trösklar göra det olönsamt att återgå till arbete och egen försörjning.
Jag tror inte vi har svaret på hur grundtrygghet kan utformas till ett felfritt system. Men en grundtrygghet utan byråkrati och kontroll från myndigheter låter som ett bättre system än det vi har i dag. Flera länder är på väg eller är redan där. Där kallar man det för medborgarlön. Låt oss i alla fall börja diskussionen.
Helene Carlind (C)