Idag har EU 24 officiella språk, varav tre – engelska, franska och tyska – tjänstgör som arbetsspråk. Om Storbritannien lämnar EU uppkommer den paradoxala situationen att inget annat land anmält att engelska ska fungera som ett av EU:s officiella språk. Irland och Malta, också engelskspråkiga, har anmält iriska respektive maltesiska som officiella språk till EU. Hur EU ska lösa denna fråga återstår att se.
Hur kommer engelskans ställning i EU att påverkas?
För det första kommer troligen användningen av engelska i samband med utarbetande av ursprungsdokument att minska. Särskilt efter Storbritanniens anslutning och de successiva utvidgningarna av EU har andelen ursprungsdokument på engelska stadigt ökat på bekostnad av de ursprungliga arbetsspråken franska och tyska. Pressen på de franska och de tyska företrädarna i EU att använda sina modersmål kommer att öka.
För det andra kommer det förmodligen att ske en förskjutning av språkanvändningen i samband med EU-kommissionens officiella kommunikation i form av presskonferenser och dylikt. Idag avhålls dessa vanligen på engelska och franska: tyskans roll kommer att öka.
För det tredje kommer tolkningen från och till engelska, särskilt i EU-parlamentet, att minska, eftersom britterna idag innehar 73 mandat (av totalt 751) i parlamentet, när väl Storbritanniens utträde är ett faktum.
För det fjärde arbetar 1126 brittiska medborgare idag för EU-kommissionen, eller fyra procent av personalstyrkan. Sannolikt kommer denna arbetsstyrka att minska i framtiden.
Slutligen: Engelska som dominerande lingua franca i EU är snarast en återspegling av de faktiska kunskaperna i ett andraspråk bland de förtroendevalda och tjänstemännen i EU. Det är en öppen fråga om förändringarna ovan drastiskt påverkar engelskans roll som lingua franca i arbetsgrupper, kommittéer och i informella samtal inom EU.
Men engelskans frammarsch inom EU kommer att bromsas upp på grund av Brexit.
Per-Åke Lindblom