En god vän arbetar på en mellanstadieskola i Katrineholm. Han har berättat om en diskussion som ägde rum bland lärare och personal för en tid sedan. Man diskuterade vilka TV-apparater som var bäst när en manlig lärare i 35-40-årsåldern lär ha sagt: - Tänk att det finns idioter som fortfarande har tjock-TV hemma. Ingen annan lär ha protesterat.
Jag tillhör denna grupp. Den TV jag äger inköptes 2002 och fungerar fortfarande. Bild- och färgåtergivning är helt acceptabla. Ansikten och hud återges tvärt om mer naturtroget än på många nya så kallade platt-tv-apparater.
Min förra färg-TV höll i 18 år, min förrförra i 13 år - alltså mer än de 10 år som beräknats som normal livslängd. En ny platt-tv kommer troligen inte att hålla lika länge. En 17 år gammal TV har naturligtvis en kort framtid. Den kan fungera i ytterligare något år, men den kan också gå sönder redan i morgon. Att slänga den i förtid skulle vara slöseri - inte bara med mina privata pengar utan också med jordens resurser. Det sista är särskilt viktigt i en tid när vi ska tänka på klimatet och ställa om till en hållbar livsstil.
Jag må vara gammalmodig. Men någon idiot är jag inte för att jag behåller en fullt fungerande apparat. Att en lärare häver ur sig något sådant är helt oacceptabelt. Hur skall denne lärare med trovärdighet kunna lära ut ett budskap om en hållbar livsstil?
Jag är innehavare av en bildrörs-TV, som är det korrekta namnet för det som nu kallas tjock-TV. Men denna insändare skrivs faktiskt på en dator med platt bildskärm. Det är också på denna jag ser på till exempel SVT Play och Youtube.