Har misslyckats med att skapa "fred med S". Psykiatrin har inte blivit bättre. De fattiga pensionärerna ökar. Bostadsbristen ökar för dem med små plånböcker. Flyktingar har det fortsatt tufft. Infrastrukturen är fortsatt undermålig. Varken vägar eller järnvägar håller måttet. Kvinnors villkor är inte bättre. De tre nyckelgrupperna på arbetsmarknaden: poliser, lärare och sjuksköterskor, har inte fått bättre villkor.
Jag vill ju se en statlig A-kassa. Jag vill att staten sköter skolan och sjukhusen. Jag vill ha posten som statligt verk igen. Inget av det jag skrivit om genom åren har blivit som jag velat. Att alla måste få tillgång till tandvård är ytterligare en fråga som jag har berört. Men jag har velat väl, vilket jag vill säga till mitt försvar. Men visst är jag en misslyckad figur. Kanske trappar jag ner åtminstone mellan valen.
I valrörelsen kommer jag att vara synlig och som vanligt prata med ALLA. Rösta kommer jag att göra. Blir nog till 99 procents säkerhet på det närodlade centerpartiet som i dag står mig närmast. När jag pratar med folk på gatan verkar de hålla med mig. Ta landstinget som exempel: efter SN:s avslöjande om arvodesaffären ville många prata landstinget med mig. I dag pratar de storregioner. Jag drar slutsatsen att folket och politiken drar åt olika håll. Det ser vi tydligt på mätningarna. Kanske inget parti längre når över 30 procent, men att som jag försöka lösa svåra frågor med enbart pennan, verkar inte gå.
Roland Karlsson