Så har hårdare tag mot invandringen nått det socialdemokratiska partiet. Öppet diskuteras nu att sätta gränser för vad vi i Sverige vill bidra med när det gäller människor som behöver stöd och hjälp.
Hur kunde det bli så här? Hur kunde vi rösta på partier som stoppar Pride-flaggor från att hissas, på allvar menar att det är skillnad på människor, som vill vända utvecklingen i arbetslivet till nackdel för arbetstagarna? På de partier som ger skattelättnader till de med absolut högst inkomster, minskar statens inkomster och ändå vill ha satsningar på skola och omsorg? För vilka pengar då? Hur kunde det bli så här? På allvar, inser vi inte att det försämrar för alla? Samhället slits isär, ojämlikheten ökar och med den klasskillnaderna. Vill vi verkligen gå bakåt i utvecklingen?
Och jag undanber mig synpunkter som att det beror på invandringen. Inte ens SD tror det. Men det är bra att skylla på när man vill skapa rubriker. Igår invandrare. I dag HBTQ. I morgon? Fackliga företrädare? Politiska företrädare? Dalslänningar? Hur var det, samer var väl inte heller svenskar?
Lena Blomkvist