Vården Jag vet att jag meddelat SN och närmaste vänner att jag ska sluta skriva. Börjar bli rätt meningslöst när inga med makt bryr sig. Varken politiker eller professionen bemöter mig. Inget parti lyssnar trots att detta är kanske det största samhällsproblem vi har i dag.
Jag pratar givetvis om den psykiska ohälsan. Min ”sista” insändare skrev jag i mellandagarna och den kom in i början på januari. Jag hade läst en artikel i AB. Handlade om en f.d. missbrukare som återföll efter att Uppsala socialförvaltning inte lyssnade på brukaren eller dennes dotter. En typisk insändare från mig. Sen kom ett hotfullt brev från visserligen en psykiskt sjuk person men hot är aldrig okej. ”Om jag inte slutade skriva i SN skulle Oxelösunds-maffian ta hand om mig”. Sen bad vederbörande mig dra åt helvete minst tre gånger. Det räcker väl med en!
Nu har jag lovat en ansvarsfull person att läsa nästa brev som jag lär få efter detta. Sen har jag tänkt länge men kommit fram till att jag inte slutar skriva på grund av hot. Fast att beröra psykiatrin mer kan bli knepigt. Nu har SVT genom UG haft ett starkt program om fallet Sanne i höstas. Nu kom TV4 i Kalla Fakta med fallet Oskar. Det senare med dödlig utgång.
Dom expertläkare som uttalar sig menar att detta är mer regel än undantag. Regioner och kommuner kan inte samverka. Ingen av dem tänker på patientens bästa. Tror många av SN:s läsare sett dessa båda program. Att sen få höra att psykiatrin funkar bra från politikerhåll känns minst sagt knepigt.
Varför svarar aldrig någon mig i SN? Jag har gjort hela resan själv och vet vad jag pratar om. Till sist jag bits inte och är en snäll person som vill väl. KRAM!
Roland fisken Karlsson