Det finns olika värdegemenskaper för nationellt självbestämmande. Jag som internationalist och vänsternationalist har helt andra värderingar än Sverigedemokraters agenda. Mina värderingar är att utträde ur EU ger en garanti för att svenska kollektivavtal alltid kommer att gälla på svenskt territorium.
Och varför är det viktigt med svenska kollektivavtal? Dels så upprätthåller det jämbördig konkurrens mellan företag, oavsett om det är svenska företag eller utländska företag som etableras i Sverige. Alla som arbetar i Sverige ska också betala skatt här, vilket också gynnar jämbördig konkurrens och gynnar kommuners budget.
Eftersom Sverigedemokrater är ett högerparti så ogillar de fackföreningar. Fackföreningar är för mig en nationell gemenskap som ingen arbetare med förnuft kan hålla sig utanför, ty ensam är inte stark när det gäller lönenivån.
I och med medlemskapet i EU upphörde svenska kollektivavtal, då numera utländska kollektivavtal har företräde i Sverige. Av den anledningen röstade jag inför omröstningen om medlemskapet om EU år 1994 ett nej till medlemskap i EU. Någon eufori om fred eller gemenskap inom mig till denna union fanns inte. Jag såg unionen realistiskt materialistiskt. Jag såg unionen som en kapitalisternas gemensamma union i det att uppluckra varje lands kollektivavtal för att kunna lönedumpa.
Men kan vänstern i Sverige ha förmågan eller viljan att utmana Sverigedemokrater om ett utträde ur EU på en helt annan värdegrund vad gäller nationell gemenskap? Ett gott tecken är att vänsterns nationella värdegrund borde vara svenska kollektivavtal och antirasism, men ändå reglerad invandring. Om 50 000 svenskar flyttar utomlands varje år borde kvoten av invandring till Sverige vara just 50 000 individer. Jag kan tänka mig att både nysvenskar och ursprungssvenskar kan samarbeta om kvotering vad gäller årlig invandring.
Vänstern har allt att vinna på politiska agendan om ett Sverige ut ur EU.
Gunnar Eriksson
medlem i Sverige ut ur EU