Den 17 april i år publicerade Svenska Dagbladet ett videoklipp från ett lokalt tv-program 2009, där Mehmet Kaplan jämför judiska bosättares stängande av palestinska butiker, igensvetsning av butiksdörrar och påmålning av Davidsstjärnor på dessa dörrar med vad judiska butiksägare i 1930-talets Nazityskland utsattes för. Detta videoklipp låg till grund för de fördömanden mot Kaplan, som gjordes i ett journalist- och politiker drev, vilka till slut tvingade honom att avgå ur regeringen.
Mehmet Kaplans påståenden om de judiska bosättarna ifrågasattes inte i sak. Fördömandena gällde hans jämförelse med Nazityskland. Bland annat uttryckte Mona Sahlin att jämförelsen var horribel och Lars Leijonborg ansåg den som orimlig.
Vandaliseringar av judiska butiker i Nazityskland beskrivs i bland annat Bonniers världshistoria från 1986: dels (i mindre skala) i samband med Hitlers maktövertagande 1933, dels (i större skala) under Novemberpogromen, även kallad Kristallnatten, 1938. Gemensamt var att judeförföljelserna ackompanjerades av statlig antijudisk propaganda, att vandalisering, misshandel och mord genomfördes av nazistiska lokalorganisationer, att polisen inte ingrep och att de skyldiga sedan frikändes.
I samband med Novemberpogromen fängslades många judar. Många av dem frisläpptes mot löftet att emigrera. Den nazityska terrorn hade vid andra världskrigets utbrott 1939 tvingat 25 procent av den halva miljon judar som bodde i Tyskland 1933 till emigration. I samband med andra världskrigets inledning ändrade Nazityskland målsättningen med sin judepolitik från emigration till deportation och folkmord. Förintelseläger med gaskamrar byggdes för att effektivisera folkmordet. Det är detta vi kallar Förintelsen.
Kaplan har inte gjort några jämförelser med Förintelsen utan med Nazitysklands ökade förföljelser och terror mot judar under 1930-talet, som sedan ledde fram till Förintelsen. Han vill lära oss att rasistiska stater som sanktionerar rasistiskt våld mot etniska grupper inom sina gränser befinner sig på ett sluttande plan där utvecklingen i slutändan kan leda till massakrer och folkmord. Kaplan ger oss ett exempel från den rasistiska staten Israel. Utan att känna till detaljerna i Kaplans exempel finner jag det troligt att de bosättare (på Västbanken?) som vandaliserade palestinska butiker inte straffades av den israeliska staten.
Lars Carlsson