Svar till insändaren ”Gårdsförsäljning – för en levande landsbygd".
Lifvenhage och Ekström hävdar att gårdsförsäljning handlar om landsbygden. Det stämmer inte. Utredningen, likt de tidigare, har fastställt att det inte går att begränsa försäljning till landsbygden. Dessutom befinner sig en majoritet av alkoholproducenter i städerna.
Utredningen om gårdsförsäljning av alkohol föreslår en modell där andra aktörer än Systembolaget, d.v.s. alkoholproducenter, får sälja alkohol direkt till konsumenten. Alkohol kan dock inte ses som en monopolprodukt och samtidigt säljas av andra aktörer än den som har monopol. Det innebär att Systembolaget inte längre har ensamrätt på försäljning av alkohol, med följden att monopolet skulle upphöra.
Utredningens förslag handlar inte om landsbygden, utan om att värna alkoholindustrins intresse av att öppna upp fler försäljningskanaler, med avskaffandet av Systembolagets monopol, ökade vinster för alkoholindustrin och ökade kostnader för samhället och individen som konsekvens.
Tanken om så kallad gårdsförsäljning bygger på föreställningen att ökad alkoholförsäljning stärker ekonomin. Det stämmer inte. Idag uppskattas alkoholkonsumtionen i Sverige orsaka samhällskostnader på 103 miljarder kronor årligen. Ökad tillgänglighet till alkohol leder till ökade alkoholskador. En ökad alkoholförsäljning är därför alltid en förlustaffär för samhället och skulle enbart flytta pengar från sjukvård, rättsväsende och andra företag till vinster för alkoholindustrin.
Utan Systembolagets alkoholmonopol blir det en ökad alkoholförsäljning och som direkt följd fler tragedier för enskilda, fler utsatta barn och ökade kostnader för samhället.
Vår uppmaning är därför att försöka lösa aktuella samhällsproblem istället för att elda på de som redan finns. Börja med att satsa på verklig landsbygdsutveckling, inte fabriksförsäljning av alkohol.