Politik Det är inga problem att hålla med den som tycker att det är oppositionens uppgift och ansvar att vara i opposition mot regeringen och den förda politiken. Det är inte heller något fel i att vilja ta över makten. Kan hungern efter makt bli så stor att man väljer att gå till sängs med vem som helst? Det verkar så.
Hur tänker man när man säger sig vilja samarbeta med SD. Märkligt att söka stöd hos ett parti som bygger sin politik och ideologi på en helt annan värdegrund än övriga riksdagspartier. På offeraltaret ligger de forna allianskamraterna. Vem ska man då bilda regeringsunderlag med, förutom SD?
Förklaringen till att missnöjet och misstron till de etablerade partierna växt, sägs bero på att de inte lyssnat på ”vanligt folk”. Det verkar som om moderatledningen helt glömt bort att det var under deras regeringsperiod (senaste 8 åren) som de nationalistiska och främlingsfientliga krafterna växte sig så starka att det ledde till att SD kom in i riksdagen. Självkritik och självrannsakan vore klädsamt i det här läget. Nu kliver det fram moderater som anser att dialog är bättre än utfrysning. I sak är det korrekt. Men den dialogen skulle man ha tagit för 10 år sedan, inte nu. Resultatet kan bara bli ett. Ett samhälle som ingen i den samlade alliansen vill ha.
Heder åt både C och L som tydligt tar avstånd från flirtandet med SD.
Gert-Ove Andréasson