Resten var ved från skogen. Bristen på ved var katastrofal och Sverige har aldrig haft så liten skogsareal som då. Öppna, kalhuggna landskap dominerade. Bränslebesparande spisar var ett tema.
Kullen i Skåne var renrakad på skog som användes som bränsle för fyren. Kolmården var tidigare i stort nedhuggen för energi till lokala industrier och hushåll. Omkring 1910 organiserades skogsvården på initiativ av privata skogsägare och staten hakade på.
I dag är Sveriges skogsareal större än medeltidens. Sverige består av 41 miljoner hektar land varav 23 miljoner hektar är täckt av skog. Tillväxt är större än avverkning, med en nettotillväxt av mer än 20 millioner kubikmeter skog per år. Skogsarealen ökar år från år.
Sverige har en välskött skog som bekostar en lejonpart av vårt välstånd. Skogen har på lite mer än 100 år fört Sverige från fattignation till världsunikt välstånd vilket möjliggjorts av ansvarsmedvetna privata och offentliga skogsägare.
Med dagens skogs- och lantbruk har vi en tillväxt av vilt som söker sin like, även historiskt.
Vi har en unik allemansrätt som menigheten dåligt nyttjar sig av. Under mer än 60 av mina år har jag bott på landet. Skogen för lek, yrke, jakt, värnplikt, rekreation. Träffar jag i skogen på vandrare, bär- och svampplockare? Nej, nära nog aldrig. De jag stöter på är barnfödda på trakten som söker de tuvor där de som barn lekt. Varför är inte den urbana människan i skogen? Jo, där P-platser med anknytning till röjda och markerade leder finns, annars inte. Rädsla att stöta på skogens djur styr många bort från skogen. Härförleden läste vi om krav på att en närgången räv måste skjutas. Barn hölls inomhus av rädsla. I dag har vi barndomens sagor om varg, lo, björn levande och strövande i närmaste skog. Vildsvin i massor grymtar i skogar och strändernas vassar. Vi blickar upp mot örnar och flockar av gäss.
Att en vinternatt, vid fullmåne, i skogen, på skidor, stöta på och stå öga mot öga älg eller vildsvin är imponerande, respektingivande och eftersträvansvärt; magnifik upplevelse. Djuren är då i alla avseenden stora. Alla harar som skuttar omkring förnöjer. Oförhappandes har jag upplevt älgkon, med bakåtstrukna öron, i trav ringa och skydda sina kalvar liksom suggans grymtande utfall från granens dunkel eller vassens snår där hon har sina kultingar. När jag går därifrån återvänder hon till de sina.
Det är den skog jag upplever, den skog som växer, skördas och föryngras, skogen som jordens lunga. Väl skött med ansvar om kommande generationer.
Åsa Linnmans urbana syn på skogen (SN 10/12) vittnar om verklighetsfrånvaro och brist på ansvarstagande.
Lars Blomqvist Nyköping