Jag älskar att jobba på akuten. Jag har vetat att jag skulle till akutsjukvården sedan gymnasiet. Jag har vetat hela sjuksköterskeutbildningen och åren som jag arbetade som undersköterska på en akutmottagning under tiden. Jag hann inte mycket mer än få slutbetyget innan jag började på en akutvårdsavdelning. Och kort efter att mitt leg kom hem i brevlådan sökte jag vidare in till specialistutbildningen för att bli akutsjuksköterska.
Nu har jag varit sjuksköterska på akutmottagning i 5 år. Jag trodde ALDRIG att jag skulle vilja flytta på mig. Men så hände något.
Arbetssituationen blev successivt försämrad. Under mitt år som föräldraledig gick den från svår till ohållbar. Ledningen och politikerna har inte förstått hur vi än bönat och bett om förändring. Ett tiotal kollegor har försvunnit senaste året utan att man fått in ersättare. Vakanta schemarader täcks med hyrsköterskor och övertid. Kollegor belastas med ständiga extrapass. Utöver ett grundschema där dagarna konsekvent innebär stress med överfyllda korridorer där sjuka patienter du bär ansvar för samlas i drivor.