Sverige har en av topplatserna när det gäller unga vuxnas (15-24 år) psykiska ohälsa. Å ena sidan behöver man inte jämföra med andra länder. Det räcker att titta på situationen här.
Vissa är “kroniskt deprimerade” (!). Hur blir framtiden som vuxen? En orsak till psykisk ohälsa är familjens dåliga ekonomi, att aldrig se sina föräldrar arbeta. Som ung är man utsatt på många sätt, svårare att bemöta problemen i livet. Människor blir sjuka på olika sätt, det kan inga lagar förhindra.
Mala och mala tills beslutsfattarna tilldelar pengarna på bättre sätt. Vården rör alla och det är våra skatter. Det har gått för långt när sjuksköterskor måste arbeta 24 timmar i sträck när det inte finns personal! Viljan att bli “syster” är inte längre en “kallelse”.
Tyvärr mäts vi, inte bara vad vi arbetar med, utan också hur hög lönen är. Någon som undrar varför man inte vill arbeta inom vården eller skolan? Det finns resurser/arbetskraft bland nyanlända. Det som behövs är nytänk. Hur man snabbast utbildar dessa personer? Satsa extra på språket, ge förmånliga lån, bostad på orten där skolan ligger.
Nåt borde ordnas för att effektivt hitta personal till vården, vare sig det gäller “knoppen eller kroppen”.