Kommer du ihåg när det var litet skamligt att laga, lappa och köpa på second hand? Det gör jag. På 1980-talet öppnade jag tillsammans med en god vän Återbruket i Rotsunda i Sollentuna. Många tyckte vi var smått galna. Rynkade på näsan åt att köpa begagnat och laga och lappa i stället för att köpa nytt.
Jag hade länge fantiserat om att öppna någon form av återbruksverkstad. Jag har alltid sytt, sytt om och lagat. På 70-talet var jag småbarnsmamma. Vi bodde i Norrviken i Sollentuna, där det fanns en skomakare. Hos honom blev jag lärling.
Så gick några år, jag träffade Vivianne under kampen mot kärnkraft. Vi delade med oss av våra drömmar. Jag om att starta skomakeri. Hon om att öppna second hand-butik. Vi slog ihop våra idéer och öppnade Återbruket 1983 – mitt i högkonjunkturen.
Min dotter älskade att sitta i vår verkstad och hantverka och fixa kläder billigt. Våra tonårssöner tyckte det var jobbigt med återbruksmorsor, de ville vara moderna och köpa nytt.
Vi lagade skor, väskor, instrumentfodral, hockeyskydd… sydde i blixtlås i jackor, byxor och stövlar. Klackade och sulade skor och stövlar. Motorcykelkillar kom med sina skinnställ som hade krympt. Vi sydde i kilar. Vi tillverkade ryggsäckar och axelväskor av återbrukat skinn.
Under sex år hade vi öppen butik och verkstad. Vi hade otroligt roligt. Återbruket gav oss mycket, dock inte inkomster som räckte till hyra, mat, försäkringar, tidningar och så vidare. Så jag frilansade som journalist och språkbearbetare och min kompis vikarierade som lärare. Vi odlade och startade matlag, roliga sätt att hålla nere våra kostnader.
Så har åren gått och nu har det hänt. Återbruk har blivit trendigt.
Jag blev så glad när Re-Tuna i Eskilstuna öppnade för ett knappt år sedan. En hel återbruksgalleria med olika butiker. Där dessutom Eskilstuna folkhögskola har kurser i Återbruksdesign. Och Sörmlands museum har visat utställningen Koll på kläder, om var och hur våra kläder tillverkas, varför vi köper dem, vart de tar vägen när vi inte vill ha dem längre och så vidare.
Jag blev så glad när jag läste i SN om Maja Lindh som startat syateljé i Nyköping och fått ett hantverksstipendium för att hitta sätt att återbruka och laga. Hon ligger helt rätt i tiden. Vi träffades en dag och hon berättade bland annat att hon i dag nästan aldrig köper nya kläder. Och är jättenöjd med det.
Jag blev så glad när jag upptäckte Nybygget i gamla Brandstationen i Nyköping, där barn och vuxna kan inspireras till nytt skapande och tanka magisk fantasi, som personalen uttrycker sig på hemsidan.
Till Nybygget kan företag liksom kommunens arbetsplatser skänka sådant som annars gått i soporna. Som privatperson kan du skänka material genom Nybyggets container som finns placerad ute på Björshult.
Jag blir så glad när jag kan laga kläder jag gillar. Jag har många plagg med minst 20 år på nacken som jag fortfarande använder. Det är lycka för mig.
Jag blir så glad när fler och fler börja tänka långsiktigt.
Hild Lorentzi