Det stora historiepriset delades ut nyligen, något som Nyköpings kommun förtjänstfullt har inrättat. Det skänker onekligen nimbus och anseende, men framför allt prestige.
Det sägs i annonseringen att det är Sveriges största historiepris. Vilka andra ingår i den jämförelsen? Många insiktsfulla människor framhåller att vi måste prioritera historia "för att vi ska förstå var vi kommer ifrån, och varför det ser ut som det gör i dag".
"Frånvaron av historia kan liknas vid en person som saknar minne", säger en annan. Fina ord och värdefulla tankar.
Det är alltså många sakkunniga som understryker ämnets betydelse, men hur förhåller sig ledningen i Nyköpings kommun själva till bevarande av stadens berättelse och minne?
Det är lätt att få uppfattningen, när allt kommer omkring, att det är något som enbart vilar på ideella krafter: Slottsvakten, Bildgruppen, NK-villan, gallerierna med flera. Hur tänker man där? Jag kan inte sluta förvånas över den brist på kultur och vår egen historia som indikeras av kommunens produktivitetsvurm.
Människor dräneras oupphörligt på känslor och tankar för att helst bli nyttiga idioter utan omdöme. Det är något som skaver.
Kära kommun, lansera följande obligatoriska skolämnen: omskrivning-eufemism, ledarskapsinbillning och social desorientering. Tack!
Göran Ekblom