Vi Stenkullabor visste inte att det är så dåligt att bo här. Det fick vi veta genom artiklar i SN. Där glorifieras mixat boende. Det är just det vi redan har här. Här bor unga, familjer, nysvenskar och pensionärer. Vi bor i bostadsrätter, hyreshus, villor och radhus. Det är nära till köpcenter, vårdcentral (inkl tandläkare) natur och buss. Många trivs och bor här sedan området byggdes.
Jag bor i en av bostadsrättsföreningarna sedan 1985. I föreningen är trivselfaktorn hög och hyrorna är rimliga, ekonomin är stabil. Vi har en egen utmärkt fastighetsskötare anställd på heltid. Sittmöbler är placerade på gräsmattorna, där vi kan umgås.
Stölder eller förstörelse förekommer inte in någon större utsträckning. En styrelse ser till att standarden är hög. I föreningslokalen hålls information från styrelsen eller underhållning. Lokalen kan hyras för fester och det finns möjlighet till övernattning.
Det ni skriver i SN känner vi inte igen. Stenkulla är i högsta grad beboeligt. Är man en sämre och sjukare människa för att vi bor i närheten av ett “förmöget” villaområde.
Hur vetenskaplig är den s k undersökningen/redovisningen eller är det bara tyckanden och är uppgifterna tagna på en höft? Referenser saknas, tillika kön, ålder, etnicitet, lön, standard på boendet m m.
Vad var syftet med artiklarna? Nu när vi vet att det är så dåligt att bo här, väntar vi på nästa steg som väl måste bli att vidta åtgärder för att förbättra boendet i Stenkulla. Vilka signaler ger dessa omdömen?
Men det fina i kråksången är att vi får sola oss i glansen från Malmbryggshagen.
Ingrid Wahlgren