Den 11 juni, det senaste fullmäktigemötet, som avhölls i Länsmuseet i Nyköping var som underhållning både roande och beklämmande. Debatten handlade under förmiddagen nästan helt och hållet om den ekonomiska kvartalsrapporten, dess brister och saknaden av nödiga åtgärder till förbättringar. Ledningen betonade med skärpa att man arbetar hårt och framgångsrikt på att minska den administrativa bördan, under det att oppositionen hävdade motsatsen. Det hela urartade, stämningen i salen blev alltmer besvärad. Skulle man skratta eller gråta åt eländet, det var frågan?
Som observatör med viss insikt i Landstinget (som nu kallas Region), som jag länge kritiserat för sin överbyråkrati och ineffektivitet, vill jag ånyo påstå att: 1) Det behövs inte denna stora församling av “politiker”, som hindrar istället för underlättar arbetet. En eller två från varje parti skulle räcka, i förhållande till respektive partis väljarunderlag. Till denna kärna bör knytas en grupp av professionella, en exekutiv del på kanske ett tjugotal personer, som med effektivitet uträttar allt som behöver göras. Mycket kan med detta vinnas. Övriga tjänstemän kan reduceras.
2: Om dessa förändringar inte realiseras snart borde flertalet ledamöter i fullmäktige gå en kurs i retorik. Få av talarna uttrycker sig tydligt. Antingen talar man för fort, eller för lågt, eller uttalar inte orden helt, sluddrar fram sitt budskap. Att tala inför grupp är inte som att prata med kompisar under en fikapaus.
Att Landstinget numera kallas Region, visserligen med några nya uppdrag, betyder dock ej en total frälsning. Mycket nytänkande behövs, och mindre käbbel.
Carl Gustaf Wennerholm, Trosa