Replik till Lasse Ringdahls insändare. Den lokala journalistiken är satt under stor press. Både intäktsmässigt med minskande antal prenumeranter av papperstidningen och i det dubbla fokus vi måste ha på våra två publiceringskanaler: papperstidningen och sn.se. Enkelt uttryckt är vi betydligt färre som förväntas göra minst lika mycket som förr. En omöjlig ekvation.
Samtidigt har förutsättningarna för vårt arbete radikalt förändrats i och med den monumentala samhällsförändring vi sett i digitaliseringen. Det var länge sedan öppna, lokala redaktioner tog emot läsare som ville tipsa, ta sig ett snack med sin lokalredaktör eller betala en prenumeration. Människors kommunikationsvägar, var de befinner sig och säkerhetsläget för oss journalister är radikalt annorlunda.
Hade det varit bra att ha lokala redaktioner i alla våra bevakningsområden? Ja, förmodligen, men vi kan inte det. Vi är inte tillräckligt många. Då krävs det av mig, och redaktionen, att vi hittar andra sätt att genomföra vårt viktigt demokratiska arbete. Och det är jag övertygad, glasklar, om att vi kan.
Om jag kommer döda lokaljournalistiken återstår förstås att se. Det jag kan säga är att jag kämpar stenhårt för att med alla till buds stående medel rädda den lokala journalistiken och SN. Och att den strategi vi jobbar efter de senaste åren visar att det går. Våra digitala prenumeranter – de som kommer rädda SN – ökar stadigt. Även i Oxelösund, Trosa och Gnesta.