Ibland konfronterar jag sossar. Man skyller på varandra för våra surdegar. Partiet säger att detta är fackets fel, inte vårt. Fast det är ju bara halva sanningen. Dessutom är nästan alla ledande kommunalare S-märkta. Den andra degen med landstinget vill man inte höra talas om längre. För vår del vore det nästan oförskämt att inte rösta på alliansen. De hjälpte oss medan rödgrönt och även Liberalerna stjälpte oss.
Jag brukar peka på det röda Dalarna som Sörmland i dag, åtminstone S-lägret, vill bilda region med. De hade råd att ersätta tandskadade inom psykiatrin. Har svårt att tro att deras landsting skulle vara så mycket rikare än vårt. För det var ju pengar som avgjorde att jag och tre till inte fick någon hjälp. I samma andetag hade landstinget en halv miljon kronor över till Jörgen Danielsson trots att han sa upp sig frivilligt. Alltså gjorde man den prioriteringen. Därför kräver vi uppgörelse för att kunna rösta och eventuellt bli medlemmar i S. Men vi köper inte floskler utan vill se handling vilket riktig solidaritet är. Sen verkar väljarna inom alliansen vilja samarbeta med SD, men inte partitopparna. Att blockgränsen skall brytas verkar föga troligt. Jag tror att en förklaring till det är att S verkar vilja att andra partier ska lyda dom vilket dom ser som samarbete. MP har ju blivit totalt uppslukade av storebror och riskerar att åka ur.
Det enda parti som växer på den rödgröna sidan är ju V. De vill S helst slippa samarbeta med över huvud taget. Även KD och kanske även L riskerar ju att åka ur. För Liberalernas del säger jag att de sociala frågorna avgör deras framtid. Pekar på Bengt Westerberg som en god ledare. SD får väljare i dag från alla partier på just sådana frågor. Tyvärr har de andra åsikter som inte är så trevliga. Tänker på främlingshatet. Jag är sosse men...?
Roland Karlsson