Om Björklund läser Sörmlands länsstyrelses kartläggning "Jämställdhetsintegrering" över länets kommuner ska hon finna att tillståndet i vårt län inte skiljer sig från övriga landet. Engagemanget för jämställdhetsfrågan hos politiker och chefer i kommunerna är ytterst skiftande. I själva verket är det fortfarande fråga om fritt valt arbete. Där politisk vilja finns spelar jämställdhetsperspektivet en självklar roll i kommunala beslut. Dessvärre råder det motsatta i kommuner där politisk vilja saknas.
Den borgerliga regeringens jämställdhetssatsning på 2.6 miljarder under åren 2007 – 2014 har lett till vissa framsteg samtidigt som det står still eller rent av går bakåt på andra håll, konstaterar den jämställdhetspolitiska utredningen från 2015. Både SKL och länsstyrelserna ser behov av fortsatt stöd framöver samtidigt som de riktade satsningar som nu pågår inom statliga myndigheter visar på goda resultat. Så vad göra? Ja, ett sätt är att staten genom att inrätta en jämställdhetsmyndighet tar ett ordentligt och sammanhållet grepp för att samordna uppdragen och stödja arbetet med att integrera ett jämställdhetsperspektiv hos myndigheter, kommuner, landsting och regioner och sist men inte minst för att följa upp de insatser som görs.
Ett sådant arbetssätt ser vi inte som en omväg till framgång, tvärtom har verkligheten visat att jämställdhetsarbetet är av sådant slag att det krävs åtgärder för att säkerställa att riksdags- och regeringsbeslut får genomslag i hela landet. Skulle det visa sig att resultaten uteblir är vi inte främmande för lagstiftning så att jämställdhet, integrering och budgetering tillämpas i alla kommuner, landsting och regioner.
Ann-sofie Soleby-Eriksson (S)
Distriktsordförande S-kvinnor Sörmland
Svar S-kvinnor i Sörmlands ordförande Ann-sofie Soleby -Eriksson stöttar föga över raskande regeringens planer på en ny jämställdhetsmyndighet. Hon håller med om varför denna behövs, samordning och utvärdering av olika jämställdhetssatsningar, hos "myndigheter, kommuner, landsting och regioner".
Mitt huvudargument är fortfarande att det inte borde behövas en ny myndighet för att hålla koll på om andra myndigheter utför sina uppdrag. Det är ett rimligt krav att ställa på dem att de ska klara det själva. Statens resurser är ju trots allt, inte oändliga.
I Soleby-Erikssons text hittar jag inget argument för varför just en ny myndighet är svaret, snarare än hårdare uppföljning och mer krav på befintliga instanser.
Hanna Marie Björklund
ledarskribent