Sedan jag insjuknade i september 2015 har jag träffat åtminstone två läkare på två vårdcentraler som har noll förståelse för detta.
Jag har känt mig både kränkt och missförstådd vid ett flertal tillfällen. Nu när detta tillstånd är så vanligt i Sverige märks det tydligt att sjukvården i alla landsting inte har hängt med i utvecklingen.
I större städer finns det snabbare och mer specialiserad hjälp. Men alla i hela vårt land måste väl ändå ha rätt till ett professionellt och acceptabelt bemötande?
Mediciner skrivs ut, när kroppen skriker efter lugn, ro och vila. Efter en stunds promenad eller socialt umgänge krävs vila ibland ett par timmar och andra gånger resten av dagen, för både kropp och huvud blir totalt utmattade.
Så med denna minimala ork jag har, samt ett 20-tal fysiska symtom som ångest, hjärtklappning, värk i leder med mera, som kommer varje gång jag har råkat överanstränga mig, vilket är ganska lätt att man gör för lusten att umgås och göra saker med familjen finns fortfarande kvar. Så måste jag nu fortfarande kämpa i sjukvården för att bli förstådd och hitta någon som har erfarenhet av detta. Och sedan försäkringskassan också, men det är en annan sak.
Varför slussas man inte direkt till de som kan sin sak när man söker vård? Inte bara när det gäller benbrott och inflammationer!
Uppdatera er inom detta område tack.
Viktoria Nilsson