En insändare i SN häromdagen handlade om skogen och dess fröjder och jag är böjd att hålla med. Tänk så skönt med en promenad i skogen, lyssna på fågelkvitter och känna den mjuka fuktiga doften av just skog.
Att få gå och filosofera fritt, en stunds frihet från världens galenskaper, det eviga bruset från olika massmedia helt bortkopplat.
Inget tjafsande mellan verklighetsfrånvända politiker, inga högljudda aktivister, inga mediedrev i syfte att skapa opinioner, ingen skvalmusik i radion, inga bilköer eller försenade pendeltåg, ingen telefonförsäljare som stör, ingen som tigger av mig, ingen som försöker påverka mig på något sätt. Det är bara jag och skogen och min hund men ibland med bössan i min hand. Någon gång får jag fälla ett djur men oftast bara njuta av att se djuren i skogen.
Ibland tänker jag på de människor som ej haft ynnesten att uppleva sådant, det är dataspel, Facebook, Instagram, och så vidare som gäller istället.
För dessa verkar livet dygnet runt om kretsa runt diverse sociala medier, en hetsjakt på bekräftelse och ”likes” eller spelaction.
Jag undrar vad som händer i själen hos dessa människor, jag ser dom som uppkopplade fjärrstyrda fjättrade själar, ivrigt inväntande nästa agendasättande opinionsdrev.
Bevara skarven i skärgården! Det kanske blir nästa drev? Demonstrationer, insändare och till och med skolstrejker iscensätts för att rädda skarven. Barn intervjuas om skarvarnas rättigheter och detta slås upp stort i våra tidningar.
Bevare mig, jag går en sväng i skogen i stället.