Då var det dags igen att försöka höja likvärdigheten i svensk skola. Denna gång erbjuder man förstelärare i så kallade utanförskapsområden ett lönepåslag med 10 000 kronor.
Regeringen slår sig på bröstet och går ut med att de bästa lärarna ska vara i de här områdena. Nya dimridåer och kosmetik för att dölja de verkliga orsakerna till att likvärdigheten i svensk skola befinner sig på undantag samtidigt som inkomstklyftorna ökar, skatteflykten fortsätter, bostadssegregationen är konstant och privatiseringen av svensk skola fortsätter.
Det vore så uppfriskande och befriande om man någon gång talar om roten till det som händer i Sverige och i svensk skola idag, hur detta påverkar oss utifrån möjligheter, trygghet, tillit i det som en gång var en av världens bästa skolor.
Vår välfärd urholkas varje dag av girighet och vinstintressen. Många vill åt våra gemensamma skattepengar och om detta bör vi prata. Vi bör prata om verkligheten, roten till det onda, om varför eleverna i utanförskapsområdena inte får samma möjligheter och resurser samt ständigt halkar efter i segregationens spår.
Om vi menar allvar med att öka likvärdigheten i svensk skola räcker det inte med några fler förstelärare i så kallade utanförskapsområden, att skjuta till lite extra medel och pengar. Vi vet alla att det krävs mycket mer än så och det blir faktiskt patetiskt och ett hån mot dem som ska anses vara tacksamma för lite kosmetik för att dölja de verkliga utmaningarna.
Skolan bör förstatligas och om valfrihet ska råda i svensk skola måste denna valfrihet gälla samtliga elever. Då talar vi om verklig demokrati.
Annelie Danling Brash