Insändare: Skolan har gått från lydnad till ansvar

Kommentar till insändarna "Skolans resurser läggs bara på stökiga elever" av "Legitimerad lärare" och "Skolan hade varit bättre utan friskolereformen" av "Martin förälder". 

När jag läser era texter om skolan, och även andras insändare, så slår det mig gång på gång, att varken ni, politiker, tjänstemän, rektorer eller ansvariga för lärarutbildningarna, lyfter fram den samhällsutveckling som också skolan påverkats av. Skolan har gått från en lydnadskultur till en ansvarskultur. Det innebär att det pedagogiska arbetet har en annan inriktning idag. Men tyvärr hänger inte lärarutbildningarna med i den processen. Nyexaminerade lärare möter kollegor som fortfarande har lydnadskulturen som ett pedagogiskt redskap. 

Politiker ropar efter mer betyg, och de vill ge lärarna större befogenheter att vidtaga disciplinära åtgärder. Ni som jobbar i skolan vet att det är verkningslösa åtgärder. Orsakerna till stök och otrygghet i skolan beror på bristen på kunskap och förståelse för att ansvarskulturens lärare behöver ägna tid åt utveckla sina emotionella och relationella förmågor. Detta kan ske genom kontinuerlig handledning eftersom detta inte ingår i lärarutbildningarna. 

Idag ställs det krav på att lärare ska både främja elevernas kunskapsutveckling och sociala utveckling. Det handlar om att stärka elevernas självkänsla och förmågan att samspela med andra människor. Att skapa goda relationer mellan lärare och elev är helt avgörande för en vidare kunskapsutveckling. Eller som filosofen Sören Kierkegaard uttryckte sig: "Om du vill lyckas att föra en människa till ett bestämt mål, måste du först finna där hon är, och börja just där".