Vi flyttade till Oxelösund 1991. Jag var sjukskriven och Anette arbetslös. Vi fick två strider på halsen då. Posten ville ha mig tillbaka eftersom jag varit sjuk så länge. Nåja, jag tog strid och den striden vann jag.
Anette tog för givet att hon skulle få A-kassa vilket även LO centralt tyckte. Men det tyckte inte facket kommunal lokalt. Orsak var att vi inte hade dagis till våra tre barn. Däremot hade vi barnomsorgen fixad. Dagis var dyrt på den tiden och vi var fattiga. Det gick så långt att fackpampen hånade oss för att vi var fattiga. Alla ska med? Arbetslinjen? Sen när vi fick alla sossar emot oss kändes det tungt. Kände ju en del men de som ville vågade inte stå på vår sida.
Jag har en fråga. Är det MOD att alltid ställa sig på den starkes sida? Jag tycker inte det.
Nu var frågan om Anette skulle få kas som fanns på den tiden. Det gick inte heller då vi varit uppnosiga mot sossar och krävt vår rätt. Sen tänker jag inte dra tandvårdshistorien i repris den vet alla redan. Där rök vår oskuld att S alltid står på dom svagas sida. Men vi hade tur och Anette fick snart ett jobb inom äldreomsorgen i Oxelösund och långsamt byggdes vår ekonomi upp igen.
Vet att jag sa till en ledande sosse att detta kommer att kosta partit på sikt. Jag kommer att berätta detta om och om igen. På den tiden hade S runt 45 procent. I dag når man inte längre över 30 procent. Nu tror vi inte att vi är ensamma om att bli svikna av S. Har lovat S att bli medlem om dessa saker rättas till. Så blir det aldrig. Numera röstar vi på Alliansen som bland annat genom en reform såg till att jag kunde få tänder i munnen.
En fråga till S: Är ni stolta över hur ni behandlade en nyinflyttad trebarnsfamilj? Vi kom från Eskilstuna och i dag stortrivs vi i kuststaden men när vi blir gamla så flyttar vi till Nyköping. KRAM!
Roland Karlsson och Anette Pettersson