Varje år brukar jag ta en tripp söderut och ibland en liten bit norrut med min måttfulla båt. I år kom vi till Svaneke på Bornholm, pittoreskt men dyrt. Vid Kråkelund tar skärgården slut och återkommer inte förrän man nått Blekingekusten, men då är det desto ljuvligare med lite efterlängtad grönska. Däremellan blir det mest gästhamnar av olika karaktär och det är fokuset med det här inlägget.
I samtal med andra båtägare får man ofta frågan om hemmahamn. Jag brukar skryta med att jag har Trosa som hemmahamn, eftersom båten finns i Trosa hela sommaren men jag ligger på Bosön under vinterhalvåret. De flesta känner till Trosa och de kommentarer man ofta hör är att det är grunt, svårt att komma in, att man måste ligga längst ut där det är lite blåsigt, men att man ändå alltid får plats någonstans (jag har personligen aldrig hört att någon båt fått vända ut igen).
Trevlig restaurang/café med mänskliga priser, ibland lite rörigt med olika funktioner men det når inte aldrig smärtgränsen. Allt fungerar ju trots allt, hyfsade avgifter och inga härskarfasoner. Hamnen har helt enkelt en mjuk och måttfull framtoning som går hem hos folk.
På hemvägen hade säsongen kommit igång på riktigt och båtlivet var i full gång, ändå var ingen hamn fullbelagd förrän vi kom till Trosa. Inte så konstigt, här är ju allt måttfullt och visst fick vi plats! Här trivs de flesta.
Lagom är bäst! Och det vet man i Trosa gästhamn.
Jörgen Borevius