Så skriver kyrkoherden Göran Ritterfeldt under Ledord, en betraktelse i Trosa församlingsblad, som är en vacker tidskrift. Alla medborgare i Trosa kommun får den regelbundet i brevlådan.
Görans Ritterfeldts text är mer än tänkvärd, den är en gåta. Att göra arbetarrörelsens högtidsdag till manifestationsdag för solidaritet är lovvärt, men varför kopplingen till uteblivet förstamajtåg?
Att Trosa församlings främste företrädare känner saknad och upplever ett tomrum efter uteblivet förstamajtåg värmer våra gamla sossesjälar. Samtidigt får vi erkänna att vi varit delaktiga i besluten att ställa in. Förklaringen är rationell. När de betalda musikanterna blev fler än deltagarna i tåget var det dags för omprövning. Företeelsen ligger i tiden och lär vara känd i kyrkan. Men arbetarrörelsen är mycket mer än förstamajtåg på samma sätt som att kyrkan är mycket mer än gudstjänst och högmässa. Solidaritetsbegreppet är centralt i såväl kristendomen som i arbetarrörelsen. Göran kan känna sig trygg med att runt om i världen och även i dess ände firar arbetarrörelsen första maj med solidaritet som ett ledord, med eller utan demonstrationståg.
Som ersättning för det politiska demonstrationståget bjuder församlingen in tretton nämnda och ett flertal onämnda välgörenhetsorganisationer av skilda slag att delta i kyrkans manifestationsdag.
Men välgörenhet är något helt annat än politik, snarast ett komplement. I ett samhälle med helt genomförd och lyckad solidarisk politik finns inget utanförskap. Där finns ingen som är beroende av välgörenhet. Man kan ha ett sådant samhälle som vision och politisk drivkraft. Som SSU-are hade vi det. Senare i livet har vi insett att vi inte får uppleva det solidariska samhället och lärt oss uppskatta människor och organisationer som idkar välgörenhet. Men visionen behåller vi.
Trosa församlings intention att sätta fokus på begreppet solidaritet med en manifestationsdag är välkommen. Den kommer även att vara berättigad den dag när röda fanor åter vajar över Trosas torg och gator.
Inger och Ingvar Lager