För som kvinnojoursrörelsen upplevt inte minst genom Länsstyrelsen i Sörmlands passivitet, behövs styrning för att jämställdhetsarbetet och politiska prioriteringar ska få genomslag. En sådan politisk prioritering sedan länge är att mäns våld mot kvinnor ska upphöra.
Våldet mot kvinnor, hedersförtryck, tvångsgifte, könsstympning, köp av sexuella tjänster, tafsande på unga tjejer och sexuella övergrepp av unga via sociala medel är alla uttryck för bristande jämställdhet. Vi som dagligen möter kvinnor och barn som söker skydd från mäns våld konstaterar att vi har lång väg kvar till målet där mäns våld inte längre existerar.
Sverige som har undertecknat FN:s kvinnokonvention och Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet, har förbundit sig en rad åtgärder som framför allt kommunerna idag inte lever upp till.
Fortfarande är det något av ett lotteri vilken hjälp en våldsutsatt kvinna och hennes barn ges, om hon vänder sig till samhället. Sju av tio kvinnor nekas plats i tillfälligt boende på kvinnojourerna på grund av platsbrist. Kvinnojourerna som står för det mesta av skydd och stöd vilar på ideellt arbete och med kortsiktiga ekonomiska förhållanden. Detta hoppas vi kommer i dagen nu med hjälp av den nya Jämställdhetsmyndigheten och i den nationella strategin.
Elisebeht Markström
Ordförande Sörmlands kvinno- och tjejjourer