Läser i om sparkrav i skolan (SN 19-20/4) och undrar vart är skolan på väg? Detta medan kommunen har ett överskott på cirka 200 miljoner kronor.
Vi vet att resultaten är i brant utförsbacke enligt Pisa-mätningen. Vi vet enligt forskning hur viktigt det är att sätta in mycket resurser i låga åldrar så de knäcker läskoden i F-klass vilket gör bättre skolresultat. Idag saknas mycket personal i skolan, oavsett stadium, som gör att lärare får vara kurator, sekreterare, vaktmästare, sjuksyster, förälder, konfliktlösare, vikarier och även lärare. Det kan ibland ta en halvtimme innan en lektion kommer igång på grund av konflikter som måste lösas så det blir någon form av studiero. Vad vore lågstadieskolan utan fritidspersonalen som tar en mycket stor del av ovan nämnda arbetsuppgifter och alltför ofta tullar på den egna kvaliteten på fritids, trots mål i läroplanen, då inte skolan räcker till.
Eller ska vi en ”montera ihop din egen möbel (utbildning)” a la Ikea och klara dig bäst du kan, utan lärare eller bara ibland? Givetvis har varje individ ett eget ansvar också. Idag väljer alla oftast den lättaste vägen istället för uthållighet som ger resultat.
Oavsett styre måste vi satsa på skolan. Det är vi skyldiga till. De är Sveriges nästa beslutsfattare och hur ska de kunna fatta beslut utan adekvat kunskap?