Under det senaste året har man från skogsbruket ondgjort sig över att regeringens utredning av skogsvårdslagen riskerar att urholka skogsbrukarnas äganderätt till Skogen. Varje gång jag läser en artikel som ”Åt skogen med äganderätten”, publicerad i SN 5/12, önskar jag att man frågat sig:
Du människa, som kallar dig skogsägare, vad är det du äger?
Äger du ljuset och luften i Skogen, som Träden samlar till kraft, åt sig och alla de andra arterna? Det livgivande regnet och vattnet som rinner i bäckarna? Jorden som Träden skapar tillsammans med svampar och millioner små varelser? Vilken rätt har du att neka oss andra möjligheten att påverka hur du förvaltar de Skogar vi alla behöver? Inte minst för att plocka bär och svamp, för att jaga och för att läka våra stressade själar. Men framför allt för att världens Skogar – inte trädplanteringar – är förutsättningen för allt liv i och på jorden, också ditt och mitt.
Skogarna (och Haven) reglerar Världens klimat, som vi nu håller på att förstöra, genom att vi redan har fällt hälften av dem. Skogarna bygger också jordarna där vi odlar vår mat. Du säger kanske att din Skog har brukats i flera generationer. Men tro inte att farfar/morfar vårdade Skogen för att alla Träden skulle fällas på en gång med stora dieselmaskiner; jordmånen trasas sönder av markberedning; de nya granarna stressas till supertillväxt med hjälp av oljebaserad konstgödsel och fällas innan de ens blivit medelålders. Tro inte att du sen ändå ska kunna lämna över en Skog till dina barnbarn lika fin och rik på liv som den din farfar/morfar lämnade efter sig.
Vilken rätt har du att neka Skogen att vara en riktig Skog? Har inte mesar, rävar och rådjur, spindlar och myror, blåbärsris och svampar, maskar och hoppstjärtar rätt till Skogen lika mycket som du? De lever hela sina liv där, men det gör inte du. Om nu äganderätt verkligen finns, borde den då inte vara just åt Skogen, d.v.s. förbehållen hela Skogen själv, som även vi ingår i?
Åsa Linnman