Vi ger di när ungen behöver

Nu är jag ingen ung mamma som talar i egen sak, utan både farmor och mormor. Jag förstår inte varför ammande mammor ska behöva gå undan och nästan skämmas för att de uppfyller det lilla barnets mest primära behov.

Insändare2016-03-27 05:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
<p><strong>(Svar till insändarskribenten Ingalisa:&#160;</strong><a href="/polopoly/CM/1.3906227" polopoly:contentid="1.3906227">Ammande borde ha vett att gå undan</a><strong>) </strong><strong>&#160;</strong></p><p>En liten baby har behov av att äta ofta när den lever på endast bröstmjölk. Det forna matningsschemat som gick ut på att barnet skulle ammas var fjärde timme var anpassat för barn som fick industriproducerad modersmjölkersättning och välling baserat på komjölk vilket bryts ner långsammare. Bröstmjölk är det hög omsättning på, hög smältbarhet, perfekt anpassad för den lilla babyn. I dag vet man bättre och gör som övriga närbesläktade däggdjur; ger di när ungen behöver och inte efter något schema.</p><p><strong>Att amma hemma </strong>först hjälper föga när den lilla nödropar. För varje babys skrik är en fråga: "Kommer jag att överleva!" Och bröstet är en försäkran och garanti för den lille om överlevnad. Varför tror du att det finns caféer lite runt omkring i städerna? Kan inte vuxna människor vänta med att äta och dricka kaffe tills de kommer hem eller dricka kaffe innan de går hemifrån?</p><p>Det kanske är så att man kan bli lite sugen och hungrig när man är ute också. Små barn är inte gjorda av annan materia än oss vuxna, bara betydligt mindre.</p><p>Jag föreslår att den som stör sig på ammande mammor sätter sina egna önskemål åt sidan och går undan i stället, eller bara vänder blicken åt ett annat håll, och ser till det lilla barnets behov i stället.</p><p><strong>Ann Schön</strong></p>
Läs mer om